katrinleverlivet

Det har minst sagt varit busy de sista dagarna. Har packat om än ännu mer än tidigare men märkligt nog var allt inte färdigpackat när bil och släp anlände. Fredagen tillbringades med att bära alldeles för tunga möbler ner de fyra trapporna till det väntande släpet. Med att vakna med feber och ha den dagen framför sig så gick det över förväntan. Gårdagen tillbringades med att packa det "sista" och bära ner, det var ganska mycket mer än bara det sista tyvärr. Men det blev färdigt och lägenheten ekade ljuvligt, tack snälla mor, far, Chris och Åsa!!

Efter att ha lätt värk i hela j**la kroppen efter två dagars spring i trappor och tunga lyft, blev det middag med goda vänner, mkt trevlig kväll. Tack så mycket för att ni kom och tillbringade kvällen med mig. Det blir många farväl nu, men försöker tänka att det inte alls är för gott och att man kommer att ses snart igen. Plus att det faktiskt finns många sätt att hålla kontakten på.

Imorn är det sista skriverierna med mäklaren och köparen, sen är det good bye Malmö!
Redan på tisdag åker jag och päronen upp till Stockholm med fullpackad bil. Där blir det ytterligare några avsked innan avfärd på onsdag kväll, tjoho!!! Ibland känns det nästan lite som att jag inte får lov att vara så här glad för att flytta. Att man ska tycka att det ska kännas jobbigt att man lämnar allt. Det för att vara helt ärligt så är det detta jag har blivit uppvuxen med! har flyttat ca 20 gånger de sista 32 åren.

Hinner nog skriva ett par rader innan jag lämnar svensk mark, men ha det gott i höstrusket så länge!
kram

Dragomanbilen som här tyvärr inte riktigt är i sitt rediga skick. Men om ett par veckor ser hon nog fin ut igen. Det ska putsas och grejas! Anki kan tyvärr dock inte fila mer på henne för hon sitter på ett plan på väg till Peru.

Nu är det bara en vecka kvar innan jag lämnar landet. På lördag måste jag vara klar med lägenheten för på söndag ska lägenheten städas. Måndag nästa vecka sker överlämningen av nycklar och pengar, tjoho!

Har varit en snabbvisit i UK, både i Debenham och i London. Blev en aningen hektsikt med mycket resande, men fick iallafall träffat de jag absolut ville hinna med att träffa. Fick säga hejdå till Anki som jag nu inte har en aning om när jag kommer få se igen. Låtsas lite om som att det inte alls är så så känns allt så mycket lättare.
Hon reser redan imorn för att ansluta sin grupp på lördag i Peru. Märkligt är det att hon nu är en Dragomanledare...fick också äran att bli skjutsad i en Dragotruck till tågstationen i söndag. Det är minsann inte all som får den äran. Träffade också på flera av ledarna som vi har haft och som vi har stött på under turerna vi åkt på. Mycket trevligt att se dem igen även om det är lite halvmärkligt att göra det ute på landet i UK.

Just nu sitter jag och väntar på mina föräldrar som visst var i stan. De var ute och kollade in det nya IKEA. De är snart på väg hit för att hämta lite småsaker att ta med hem till Skurup. haha....tror de...jag har hur mycket som helst som ska med! Men det mesta ska inte med förrän på fredag, då får vi köra med släp =)

Får väl gå och fortsätta med nåt...känns mest bara som att jag förflyttar runt alla saker...

kram

På väg ut med Captain Chicken och hans dow. Flera timmars underbar snorkling i ett akvarie!! Se bara på vattnet, sägs att just på östkusten av Zanzibar är vattnet nåt av det mest turkosa man kan hitta i hela världen.

En liten del av marknaden i stan...man kan hitta det mesta!

Nu har det börjat röra sig. Mycket händer nu!
Först sålde jag min lägenhet och det kändes som ett jätte sort steg. Att lämna min lägenhet och hem sen så många år tillbaka. Har verkligen tyckt om den mycket och älskar att bo i Malmö. Malmö är fantastiskt!!
Men igår var det nummer två på listan. Jag jobbade min sista dag på Schenker i Malmö. Det var verkligen med blandade känslor som jag klev ut i regnet och cyklade hemåt. Kommer sakna mina härliga kollegor, kunder och alla andra man har daglig kontakt med. Förstår knappt vem som ska hålla låda på sjöavdelningen nu framöver ( det sägs att jag pratar mycket, iallafall att det märks när jag är borta). Får hoppas på att min efterträdare tar tag i det där, jag har goda för hoppningar.

Vet inte om jag kanske har berättat om mitt pass problem. Iallafall så skickade jag in det till Tanzania Ambassad för ett par veckor sedan för att försöka ansöka om ett längre visum än de tre månader man får som "vanlig" turist. Det skulle bara ta tre dagar sen skulle det vara klart. Men icke sa nicke...
Det är ju ett tag till jag ska åka ner, men jag ska ta en snabbtur till London över helgen och åker redan imorn. Ja nu vet jag att jag åker imorn, var lätt skärrad i eftermiddags när jag satt och väntade på posten. Till slut damp pappret ner från posten att jag hade ett brev att hämta ut. Tack gode Gud säger jag...
Så här i efterhand var det värt all väntan, för jag fick ETT helt års visum. Gladast i stan tror jag bestämt!

Så imorn bär det av till London. Väl där tar jag mig till en håla som heter Debenham där min kära vän Anki håller hus. Hon blev under våra turer med Dragoman de senaste åren överbevisad om att hon skulle kunna bli en perfekt Dragoman ledare, med rätta! Nu gör hon sin sista vecka på utbildningen och ska sen bege sig till Peru och uppleva äventyr utan dess like. Gå gärna in och kolla på deras hemsida! Ett fantastiskt sätt att resa på. www.dragoman.com

Det som är lite tråkigt är ju att som de flesta vet så ligger Peru inte alls i Afrika. Så nu kommer vi behöva vara ifrån varandra väldigt väldigt länge. Vad skulle vi göra utan internet??? För er som inte vet så är Anki min bästa bästa vän som jag har haft länge. Upplevt och upptäckt Afrika och speciellt Zanzibar med, hon är också ägare nr 2 (om jag nu är nr 1...haha) och den lilla människan som står på fotot och visar andra sidan av tomten! Och även haft inhyst i mitt vardagsrum  det senaste halvåret.

Amour är på väg tillbaka till Zanzibar. Sitter just nu i en trång buss från Iringa till Dar och hoppas på att komma fram när som helst. När han väl anländer ön imorn blir det full rulle. Han ska fixa och greja med tomten och se till att vi iallafall har en säng i vårt lilla hyresrum när jag kommer ner. Nu är det ju bara två veckor tills jag kommer ner. Shit shit...det närmar sig!!

Lägger nog in lite fler foton på fina stränder och hav, så att ni bokar in en resa snarast!

kram
Katrin

Precis till vänster bakom palmer ligger Kimte Beach Inn, även stället där Amour jobbar. Dvs där ligger även stranden! Om man drar benen efter sig tar det säkert tre minuter...

Tomten innan den röjdes. Jag står på ena sidan och Anki andra. Den ligger längs med den "nya" vägen som faktiskt är alldeles ny och fin. Nu är tomten röjd för ett par månader sen så det har tyvärr börjat växa rejält igen. Men det ska fixas till så fort jag kommer ner. Då kommer det fler foton!

Mango allé mitt på ön! Mitt på ön finns det en lång lång allé med hundratals med träd. Det finns en historia bakom det att det är en gåva till någon men kommer inte riktigt ihåg bakgrunde. Det handlar om en sultan iallafall. Mycket mango blir det!

Tankarna flyger runt i mitt huvud nu. Inser att man verkligen kommer att lämna allt och alla här hemma. Men samtidigt får jag chansen att få bo ett land långt borta, i en annorlunda kultur med någon jag tycker väldigt mycket om. Man får vara glad att man får chansen och möjligheten att förverkliga sina drömmar och se till att leva efter dem också. Försöker man inte så vet man heller inte.

Packningen är inne i slutfasen och det börjar bli rätt tomt här hemma. Har flyttat ut i vardagsrummet och sover på soffan efter att sängen såldes förra veckan. Har nu ett organiserat packrum i mitt fd. sovrum. Har packat om ett antal gånger, kommer nog bli expert på det där snart. Hoppas att jag kommer slippa packa på ett bra tag framöver iallafall.
Två veckor kvar i lägenheten och två och en halv tills det är dags för avfärd. Jobbar mina tre sista dagar här i veckan och sen bär det av det London över helgen om allt går som det ska. Har efter enkel matematik lämnat över slutstädningen till proffsen och det känns väldigt bra. Annars är det en stress som gör en galen, eller iallafall mig som inte har som favoritsysselsättning att städa..

Amour är fortfarande kvar på barnhemmet i Makalala, Iringa. Bygger hus och leker med barnen dagarna i enda. Kom ihåg och kolla in länken som jag har lagt in!

Nu ska jag samla mig inför den korta arbetsveckan som är framför mig och hurrar också en gång för min snälla far på Fars dag idag.

På återseende!
Katrin