katrinleverlivet

Dagarna bara springer iväg. Kan inte fatta att tiden går så fort. Nu är lille Zakaria snart sju månader, och jag som knappt ens har vant mig vid tanken på att jag har en son och är mamma. Bara en tidsfråga innan lillkrabaten börjar krypa. Förflyttar sig nu men baklänges och sidleds, snurrar runt på alla håll utom framåt =)

Förra veckan var grymt bra. Äntligen kom min Anki aka Ana Banana hem till oss igen. Två år har gått sen vi sa hejdå på stationen vid Dragoland. Inte trodde jag så mycket skulle hända innan vi sågs igen.
Fast även om mycket har hänt oss båda är vi på ett sätt samma Anki och Katrin som förr.
Så glad jag är att hon är hemma igen. Men knappt hinner hon hem innan hon ska hälsa på sin kärlek..lite gulligt.

Nu får vi se vad det blir, kanske ett jobb om vi har tur. Först till kvarn mellan mig och Amour. Fast jag håller tummarna, jag är redo!!